Jag har en stor romantisk idé om hur jag ska vara när jag är 25. Jag vet inte om det är ett mål eller en dröm, men det är något som finns där i bakhuvudet hela tiden, lite som en självklarhet. Det är inte så att jag alltid tror på den eller rent av alltid suktar efter den, men den finns ändå alltid där. En romantisk idé om hur jag ska vara när jag är som allra bäst - ideal bilden. Och om jag tänker efter så vet jag inte ens om det är min idé från första början utan istället bara en tanke som får mig att känna mig stabil och säker pga av det funkar för andra, som Carrie i Sex and the city. Och om jag nu byggt upp den här idén utifrån Carrie, kommer då det slutgiltliga resultatet göra mig besviken?

Den här romantiska illusionen består av mig, en smart, rofylld, härligt bubblande 25åring, som vet vad jag vill. En fantastisk lägenhet några våningar upp, trång men med underbar utsikt. Liten, men mysig och utan för mycket saker som inte säger något. Utsikten vittnar om en vibrerande stad som är mystisk, full av liv, äventyrlig, men samtidigt trygg. Min 25åriga jag ska samtidigt känna mig så delaktig i den här staden, veta allt om den och känna till de små smultronställena, men kommer ändå aldrig sluta att förvånas. Jag bor själv och favoritstunden är att sitta i de enorma fönstren som visar vyn över staden och njuta av känslan av alltsammans. (I vilken dröm vill man egentligen bo själv? Borde man inte drömma om "Honom"?) Jag ska vara en 25åring som vet hur man gör det godaste kaffet, men som ändå smyger ut efter morgonens obligatoriska springrunda och köper en kopp kaffe på hörnet som jag sen tar med mig upp och njuter utav, som en liten hemlighet. Min garderob är fylld av snygga kläder, bekväma men snygga och jag får klä mig i kjol och kavaj varje morgon och ha den mjuka fejkade skinnportföljen under armen när jag sen går ut genom porten. Solen skiner utan att det blir för varmt. Jag jobbar på ett kontor med människor som jag känner och faktiskt tycker om, och kanske t.o.m med en snygg kollega några dörrar bort. Att efter jobbet gå och ta en öl eller en drink ses som en självklarhet innan man tillslut får gå hem och njuta av vilket bra liv man har.

Egentligen hade jag kunnat ta bort alla de där ytliga detaljerna, för i grund och botten finns det ju faktiskt bara en detalj som är viktig. Nöjd. Jag vill kunna känna mig nöjd med mitt liv och det jag gör. Aldrig oroa mig för att jag slösar bort mitt liv eller att något fattas. Kan man någonsin komma till det stadiet av sitt liv? Blir man någonsin nöjd? Jag minns ett citat jag hörde en gång, jag minns inte vem som sa det men det gick något sånthär: "Man ska alltid vara lycklig, men aldrig nöjd". En väldigt nyttig och sund syn på livet tycker jag. Var lycklig med det du har, men sträva alltid efter mer. Jag tror trots allt att jag åtminstonne på mina bästa dagar försöker sträva efter att leva så. Jag måste dock lära mig att försöka tänka så även på de dåliga dagarna, vilket är enklare sagt än gjort. Mitt största problem är nog att jag aldrig vet vad jag vill. Mina drömmar och idéer ändrar sig konstant och gör istället att jag aldrig får nog konkret gjort. Att ta steget att sätta upp ett fast mål är en oändlig kamp. Jag avundas människor som har den egenskapen. Jag tycks alltid finna fel i mina drömmar och genomför dem aldrig riktigt på det sätt jag vill. Eller så kanske jag helt enkelt romantiserar dem för mycket och bygger upp för stora förhoppningar som därför aldrig kan mättas. Är det helt enkelt det som borde bli mitt mål? Jag kanske först och främst måste jobba emot att sluta förvänta smg så mycket och istället ta emot "konsekvenserna" på ett spontanare sätt och därefter se vart det leder? Eller kommer jag aldrig kunna känna mig nöjd? Kan jag kunna helt och fullt leva efter premissen "lycklig men aldrig nöjd". Är man lycklig när man alltid strävar efter mer? Jag vet inte.. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här är serier jag följer just nu. Har jag missat någon?   1. Gossip girl 2. How I met your mother 3. Pretty little liars 4. 2 Broke Girls 5. Hart of Dixie 6. Glee 7. 90210 8. Weeds 9. Make it or break it 10. Misfits 11. Th...

har haft en urtrevlig kväll med vänner. men han kom inte. it kinda breaks my heart. fuck him. ...

Hur fan ska jag bli av med den här sexuella frustrationen?!

Så jag fick berättat för den andra pojken (förvirrande much?) att jag inte vill någonting mer och han blev inte direkt glad. Jag visste att han tyckte om mig, men jag trodde faktiskt inte att han skulle reagera så pass. Känns inte bra alls. Men vad s...

Just nu behöver jag bara skriva av mig. Jag vet att mina inloggningar här inte är så frekventa, och det beror mest på att mitt liv förändrats så mycket de senaste månaderna så jag har helt enkelt inte haft tid. Jag hinner ju förtusan knappt sova! Men...